Öde i obygden

Det finns många hus som går ett öde till mötes utan hjälp av en mänsklig hand. Det var ett litet samhälle under många år och så länge som gruvan behövde arbetare så var det värt att bo här nära arbetet, på så sätt växte små samhällen upp mitt i obygden. När sedan att verksamhet dog ut så började även samhället i sig själva att försvinna. Kanske bodde man kvar även efter nedläggningen och åkte lång väg till andra arbetsplatser, kanske blev man gammal på den här platsen och kanske blev man den sista i sin generation som kunde äga och sköta om huset. När de sista lämnade jordelivet så fanns bara minnena och resterna av ett liv kvar, ingen skulle ta över och ingen kunde bo på en plats utan arbetstillfällen och fungerande samhälle. Ansvaret för hus och mark bara försvann och sakta kom det att återgå till naturen, en bit i taget, för att senare bara finnas kvar som en stengrund och kanske på en bild….