Plomberade platser

Det har på något sätt blivit väldigt populärt att på olika sätt ta sig in i gamla plomberade militäranläggningar under jord. Ibland med markägarens tillåtelse och ibland i skydd av mörkret, så används det allt ifrån grävmaskin till slägga och huggmejsel. Naturligtvis så är det spännande att krypa in på en plats som varit tömd och plomberad länge, för att se hur lokalerna ser ut och om det döljer sig några gamla militära hemligheter eller till och med gamla kvarlämnade militära detaljer. Vi i timebandits.se har besökt ett stort antal f.d. militära och civila anläggningar som sedan länge tappat sin funktion, tömts, sanerats och plomberats för all framtid och vi slås varje gång av samma sak; alla ser ju likadana ut. Under 60 och 70-talet så byggdes det obegripligt många anläggningar i hela Sverige, för att placera de olika systemen som Försvarsmakten behövde få säkra och skyddade. De olika systemen byttes efter hand ut, ändrades, anpassades och slutligen demonterades eftersom systemen blev mindre och mer komplexa. Anläggningarnas syfte var ju att skydda Sverige i händelse av ofred men ändå veta om vad som föregick ovan jord och kunna agera mot fienden från ett skyddat läge. Anläggningarna som försvann, det finns ju även mängder som fortfarande är i drift, fanns i hela landet och hade som sagt olika syften och de olika vapenslagen hade sina egna men även gemensamma anläggningar. Alla anläggningar som byggdes under 25-30 år byggdes efter samma grundtanke och man återanvände ofta ritningar och utseende. Inredningen var som oftast den samma i alla anläggningar, färgsättning, stötvågsdörrar, gångar, uppmärkning, trappor, möblemang, värme- och elsystem, reservkraft, manskapsrum, sängar, ja listan kan göras lång över saker som återfanns i princip alla anläggningar. Det fanns två tänk kring det här, dels så var det enklare att köra på beprövade metoder, ritningar och leverantörer som man redan hade byggt efter, liksom materiel och material man redan kände till. Det andra tänket var att anläggningarnas funktion och utseende skulle se lika ut för de som skulle jobba där, man skulle känna igen sig i stort oavsett vilken anläggning man var i och på så sätt snabbt kunna sätta sig in i sina uppgifter. Nu har vi alltså under många år krälat och gått in i gamla anläggningar som på olika sätt redan öppnats eller som aldrig plomberades, det finns även såna, och vi känner att det hela tiden är en repris från den förra platsen. Tomma, mörka, blöta och kalla utrymmen med dålig luft, där det enda som återstår är det som gjutits på plats eller som varit för tungt att bära ut, allt annat är flitigt borttaget och anläggningarna sanerade, precis enligt regelverket. Det finns hundratals orörda anläggningar kvar, det är ju bara en bråkdel som har öppnats upp, men även om vi skulle ta oss in i varje orörd och plomberad anläggning så kommer vi att mötas av samma tomma lokaler och samma tomma innehåll. Men vad hade vi förväntat oss? Massor av gamla vapen, uniformer, inredning, kommunikationsutrustning eller gamla kvarglömda militärfordon? Att hitta något att ta med och hänga upp på väggen hemma eller ställa i hyllan är bara att glömma, om man nu inte nöjer sig med en uppklistrad skylt som man lyckats lossa från väggen och med texten ”Nödutgång”. Det är bara att inse att vi enbart kan uppleva storheten i lokalerna, men att vi kommer att känna igen oss på varje ny plats, vad är då vitsen att lägga ner så mycket energi på något som egentligen är en olaglig handling? Spänningen? Nä då är det roligare att titta på färg som torkar, kommer vi då att sluta besöka och fotografera nyöppnade gamla plomberade anläggningar, tyvärr är det nog så och det är nog mest för spänningen och för att det är svårt att låta bli, men det kommer inte vara vi som öppnar upp även i framtiden, det lägger vi på mer entusiastiska människor som gjort det till sin grej.