Berghangaren på F18

I tidigare artiklar så har vi tagit upp olika bergrum för Försvarsmaktens verksamhet och skyddet av viss verksamhet i berg. Den här gången tittar vi på berghangarer och lägger vikten på berghangaren på Tullinge flygfält och den gamla flygflottiljen F18. Vi går dock inte in på själva verksamheten och olika flygplansmodeller som var verksamma här utan tittar på berghangaren som byggnad. Flygplansmodeller, fordon och verksamhet finns redan på många platser på nätet.

I Sverige så lät man uppföra fem olika berghangarer, även om det finns en sjätte så vill vi använda oss av de fem mer officiella då den sjätte hade ett annat syfte. Det byggdes berghangarer på F18 i Tullinge söder och Stockholm, på F8 i Barkarby norr om Stockholm, F9 i Säve utanför Göteborg (idag ett museum), F13 i Bråvalla utanför Norrköping och F16 på Ärna utanför Uppsala (fortfarande en flygbas), men som sagt, vi tittar på berghangaren på F18. Etapp 1 byggs 1947-49 och tas i drift 1950, sprängmassorna används dels som utfyllnad av landningsbanorna men skapar även en kulle i skogen tvärs över landningsbanan, vilken senare kläs med jord och träd. Bergshangaren på etapp 1 byggs så den till stor del ligger ovanför markytan med tanken att den ska hålla sig torr utan hjälp av pumpar. Hangargolvet ligger dock i den ena porten 2,5 meter lägre än plattan, och vid den andra porten skiljer det sig 1,1 meter. Under 1950-talet påbörjades etapp 2 och 3. Den nya delen är helt nedsänkt från markytan, och har två 300 och 500 meter långa lutande uppfartstunnlar där en vanligtvis användes som infart och den andra som utfart. Dessa är sammankopplade med huvudtunneln som är hästskoformad, ett antal mindre öppningar byggs för personal och materialhantering samt nödutgångar, men även som gångar till de andra underjordiska verksamheterna. Längst ned i huvudtunneln finns ett antal sidotunnlar för uppställning av flygplan men även platser för underhåll och klargöring. Totalt är anläggningen på cirka 23.500 kvadratmeter när den står klar.

Byggtanken från början var att den nya delen av berghangaren skulle förbindas med den gamla delen, till det så skulle det kräva en hiss för att förflytta flygplanen mellan nivåerna. Samtidigt så var problem att man skulle kunna öka skyddet då hotet av kärnvapen hade ökat med åren och att den gamla delen av hangaren skulle få ett skydd likvärdigt den nya delens skydd. 1958 beslutades dock att inte genomföra den utbyggnaden av berghangaren eller en flygplanshiss, eftersom byggkostnaderna ansågs vara för stora. Istället så utökades platserna runt flygfältet för luftvärn och senare för luftvärnsrobotar, som kom att få ett antal högt belägna platser runt fältet. Redan från start byggdes en flyg- och stridsledningscentral skyddad inom området, dock separerat från berghangaren men med sammanbindningsgång. Senare byggs en större berganläggning för STRILS längre bort från berghangaren, den är sedan i drift till 1991 då den stängs och plomberas samt flyttas till Ärna.

Berghangaren på F18 används sedan under flygflottiljens alla år, men byggs i etapper om i takt med att flygflottan byts ut till modernare flygplan. Under åren så görs även nya nerskrotningar av löst berg och taket förstärks även efter hand med bergbultar och i vissa fall med nät och trä.

Senare kom en del av den nyare delen av berghangaren att användas som förrådsenhet där både Flygvapnet, Marinen och Armén hade förrådsverksamhet. Mycket av orsaken till det låg i att flygets verksamhet på Tullinge mer och mer övergick till annan verksamhet och som en ren flygflottilj inom svenska flygvapnet så pågick flygverksamheten i olika former mellan 1946–1974. 1974 bildades Flygvapnets Södertörnsskolor, en flygskola för blivande piloter och vidareutbildning av gamla piloter på nya flygplansmodeller. Även om flygverksamheten reducerades avsevärt i Tullinge så valde Flygvapnet att behålla Tullinge som krigsflygbas och vikten lades mer på F8 och F16 för luftförsvaret av Stockholm. Mellan åren 1982–85 så var även den så kallade Huvudstadsjakten förlagd till Tullinge och under den tiden användes åter berghangaren till det som den byggdes för. Planerna på en hel avveckling började ta form i slutet av 1985 och 1986 så lades F18 ner som militärt förband, men annan militär verksamhet blev kvar på Tullinge en bit in i 90-talet.

Civilt flyg blev dock kvar på flygfältet fram till 1 oktober 2004, då Botkyrka Flygklubb avslutade hela flygepoken på Tullinge flygfält, flygklubben använde dock inte berghangaren.

1995 började flottiljområdet att avvecklas helt, anläggningar och verksamhet som fanns kvar flyttades eller avslutades helt och Tullinge avslutades då helt som krigsflygbas. Efter att Försvarsmakten lämnade flygfältet helt och rivit samt plomberat mycket av de gamla anläggningarna så övergick ägandet av hela området till Vasallen 1987. År 2000 så planerade kommunen att flygplatsområdet skulle bli en ny stadsdel i Botkyrka med främst villabebyggelse. En del av landningsbanorna användes under några år för bil- och MC-tävlingar, bilutställningar och marknader samt andra tävlingar. Vasallen sålde dock senare området till PEAB 2004 och som påbörjade bygget av den nya stadsdelen.

Berghangaren gick dock ett annat öde till mötes, då anläggningen inte hade rivits ur och plomberats efter att Förvarsmakten lämnat över. Det fanns långtgående planer att återanvända berghangaren till flygmuseum eller annan officiell verksamhet, även planerna att återanvända berghangaren till p-hus för den nya stadsdelen fanns. Men det blev istället ett stort företag inom datalagring som kom att köpa anläggningen för att omvandla hela berganläggningen till en EMP-skyddad datahall. Flera av ingångarna gjöts igen eller gjordes om, berget sanerades och säkrades, nya ventilationssystem byggdes liksom reservkraftsaggregat som skulle klara av hela anläggningen vid strömbortfall kom att byggas in i berget. Idag så minner tiden som berghangar endast genom att man på vissa platser kan skönja infarterna och den gamla berghangaren täcks numera av nya bostadshus.

På hjässan tornar nu moderna ventilationstorn upp sig och bildar en lite futuristisk känsla i skogen ovanför. Nu blev ju den nya stadsdelen inte riktigt den succén man hade hoppats på, så idag (2026) så kan man ströva omkring på många av de gamla landningsbanorna och klargöringsplatserna. För även om alla gamla bränsledepåer, luftvärnsplatserna, närskyddet, skjutbanorna och många flottiljbyggnader fortfarande lämnar sina spår så är det svår att helt radera spåren av den storhetstid som Sverige hade med världens tredje största flygförvar, så F18 som minne kommer att finnas kvar länge, liksom berghangaren.