Gemensamt för alla de ödehus vi har besökt är att det gapar tomma kalla fönster mot en när man kommer dit. Vad som skulle vara intressant att veta är vilka som stått och tittat ut genom de här fönstren och vad man har sett? Fönstren var kontakten utåt och det var här man såg vad som hände i omgivningarna. Kanske såg man folk som var på väg hem från jobbet i t.ex. gruvan, man kanske höll koll på de få djur man hade på gården i sitt självhushåll och naturligtvis även vädret. Det finns väl få folkslag i världen som pratar så mycket om vädret som svenskarna och det hänger troligen kvar från tiden då vädret var mer avgörande för ens försörjning än idag. Följande fotoalbum visar ännu en liten gård som gått i stå och som sakta faller både i glömska och ihop.
Ur fotoalbumen
timebandits.se 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.