Sista plankan kapad

Vi har tidigare skrivit om den stora gruvdöden i Sverige, men Sverige har de senaste 40 åren även drabbats av träindustridöden. Vi passerade en anläggning som låg i princip mitt i ingenstans, ingen närhet till någon större ort, inga bostadshus runt omkring och en väg, som för visso var asfalterad, men som mest de som kört vilse hamnar på eller om man är nyfiken på okända omvägar. Anläggningen var fram till 2011 en förhållandevis stor såg som processade huggen skog till virke, för försäljning. Anläggningen är ganska stor och ligger idag helt öde, det enda som minner om någon form av verksamhet är ett par jordbruksredskap som någon närliggande bonde ställt under tak, annars var allt helt öde. Det fanns dock ett par stora byggnader som var låsta och lämnades så, även om nyfikenheten var stor så vill vi aldrig ge oss in på platser som tydligt har ett behov av att vara låsta. Det vi slogs av mest var de gigantiska torkhusen där kapat timmer fick torka innan lagring och försäljning, storheten var magnifik. Nästan hela maskinparken, fordon och virke var idag borta och de stora byggnaderna gapade tomma och naturens återtåg var slående, snart kunde all sly vara redo för att bli eget timmer. Så bilderna är en hyllning till den en gång i tiden så storslagna anläggningen, de som drev den och allt virke som kom ut till byggandet och renoverandet av Sverige.