Ett öde sågverk

Sista stocken kluven

Varje större svensk gård med stora skogsarealer hade alla på något sätt tillgång till ett egen sågverk. Antingen genom en gemensamt ägd såg tillsammans med de närmaste gårdarna eller så var man så pass stora att man hade en egen. Det som sågades här var oftast egen skog och där virket skulle användas på gården eller säljas för att bringa inkomster till verksamheten. Många gårdar tog även på sig sågningsuppdrag mot betalning, den här sågen var en sån men som idag liksom många andra slutat att brukas då det är billigare att köpa färdigkluvet virke eller köpa tjänsten på något stort sågverk.

Sågverk av äldre modell hade oftast en ramsåg som i princip bestod av ett antal vertikalt hängande sågar som arbetade med en upp- och neråtgående rörelse, men i början av 1900-talet så blev cirkelsågar allt vanligare då dessa var enklare att driva, och slipa. Det ständiga problemet för alla äldre sågar har dock alltid varit hur sågen skulle drivas maskinellt. Före elektricitetens intåg så användes direkt vattenkraft, ångmaskiner eller enklare bensinmotorer som drivkraft och det har även funnits enklare hästdrivna verk.

Den här sågen står öde på Sveriges största ö och hade lämnats precis som det stod en vårdag 2013, klar att användas om behovet skulle uppstå. Ett behov som troligen aldrig kommer att uppstå igen, eller?

Lämna en kommentar