Det fanns även för det här godsmagasinet en storhetstid, liksom för alla andra godsmagasin runt om i Sveriges då så stora järnvägsnät. Idag så finns här ingen ingen järnväg som passerar förbi, banvallen har blivit cykelväg. Stationshuset ligger som en tegelhög bakom hörnet och man kan knappt skönja var vägen som en gång i tiden bussen och bönderna som skulle till och från järnvägen åkte. Allt är igenvuxet och godsmagasinet har berövats på sina portar. Men den ligger där och vilar på starka betongpelare som överkorsas av gamla järnvägsräler och som bär den bastanta byggnaden i äkta Svenskt trä. Taket är av eternit och hängrännor och stuprör är i galvad plåt. På ena gaveln så har man huggit ut för den växande eken på östsidan och de enda som idag nyttjar det gamla godsmagasinet är ett häckande Pärlugglepar. Golvet under tak är robust och vägrar att svikta, men kajen där spåret gick förbi, berättar om en hemsk tid under bar himmel. Det här huset andas fortfarande stolthet, efter många år som en central punkt i en ocentral byggd.
Ur fotoalbumen
timebandits.se 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.