Även små gamla strategiskt viktiga platser kräver sin historia och hågkomst. Ute vid den östra kusten så skulle ju fienden komma från öst och inta det lilla neutrala Sverige och därför så byggdes ett rejält kustförsvar, från Haparanda till Strömstad med jämna avstånd mellan anläggningarna, men lite tätare där man var övertygade om att landstigningen vid en invasion skulle ske. När väl det kalla kriget ebbade ut så tappade kustförsvaret sin betydelse, mycket revs och en hel del lämnades öde för att återgå till naturen. Platsen på bilderna är på inget vis en unik Svensk vik utan de här anläggningarna fanns på mängder av platser. Den här viken ansågs vara en plats som en invasion kunde ske via och måste därför skyddas. Viken minerades från ytterspets till ytterspets och minlinjen sköttes från en väl skyddad plats där minorna kunde utlösas när fienden fanns rakt över dessa. På många platser så camouflerades den skyddade platsen ofta som ett helt vanligt litet hus som på utsidan kunde misstas som en fiskarstuga men som bakom träväggarna var en skyddsbunker med ett litet skyddat utkikstorn, precis som på bilderna nedan. Minlinjen fästes på varsin sida av viken ofta i stora öglor. På sidorna av viken fram till dess botten så byggdes små kulsprutevärn där man kunde svara fienden med eldkraft, väl camouflerade för att likna små vanliga klippor, fast med ett hål i ut mot fjärden. I värnen fanns en hylla för att ställa upp en större kulspruta. Man anlade även enklare värn uppe på höjder runt vikarna oftast, som här, byggda av det naturen hade att bjuda, som vanliga stenar. Det här är ett intressant exempel på det tänk vi hade i Sverige under en tid då det fanns gott om personal att placera ut och då tekniken var enklare än den är idag.
timebandits.se 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.