När man tar sig fram på små slingriga grusvägar i Sörmland och njuter av landskapet, så slås man över hur långt man kan åka utan att träffa på ens en liten stuga. Vägen är smal och inte tillräckligt bred för att möta någon annan personbil och den har en sån där gräs- och grussträng i mitten som gör den så himla Svensk. Trotts att man befinner sig lång ifrån all ära och redighet så står man plötsligt med framhjulen på en tvåfilig asfaltväg med trottoar i mitten. På en sträcka av c:a 800 meter och i en backe i S-formation så kan man plötsligt mötas med två långtradare med bredlast. Första tanken för en till ett resonemang kring att det här måste vara en gammal landsväg, men slänger man en titt på kartan så är man inte ens i närheten av någon logisk sträckning. Och lika plötsligt som den påbörjats så avslutar den snyggt i en smal grusväg. Man ruskar på sig och undrar stilla; -Vad sjutton var det där? Hade man inte känt till områdets historia så skulle man ringa upp någon pensionerad vägmästare och undrat om tänkandet gått helt över styr då vägen byggdes för drygt 40 år sedan. Men känner man till historien så kan man osökt tänka på hur mycket pengar som lades på Sveriges Försvar under 70-talet och varför lägga ner så mycket energi på 800 meter motorväg mitt i skogen?
Ur fotoalbumen
timebandits.se 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.