Djupt under Stockholm

Det som gör den här platsen så anmärkningsvärd är att den, trots sitt syfte, är ren, ljus och luktfri. Det är även tyst, även om det ibland surrar till när någon motor startas. Det här är platsen som trots sin välkomnade atmosfär, inbjuder till ett besök. Men få har fått besöka den, i alla fall av oss vanliga människor. Stockholm är ju omgivet av vatten som genom årtionden har slutat att fungera som avstjälpningsplats för det som vi spolar och sköljer ner i våra bostäder, på arbetsplatser och offentliga inrättningar, men vart tar allt vägen? Vi vet ju att Sverige har en av världens förnämnligaste rening av dricks- och avloppsvatten och att det vi spolar ner hamnar i ett reningsverk, men hur kommer det dit och vad händer på vägen. Det är det som den här platsen handlar om. Det naturliga är ju att vatten, enligt tyngdlagens principer, följer ett nedåtlutande plan till sitt mål, men i Stockholm är det inte riktigt så enkelt. Eftersom staden genomkorsas av djupa vattendrag så är det svårt att få ett nedåtlutat plan att sträcka sig från de högsta punkterna till ett reningsverk, vilket skulle hamna på flera hundra meters djup. Den geniala idén är då att samla upp vattnet på en låg punkt och sedan pumpa den till en högre nivå, och så vidare. Redan i början av 1900-talet så anlades den första pumpstationen, följd av flera och just den här har varit en stor knutpunkt med kapacitet att pumpa gigantiska mängder avloppsvatten. Den har moderniserats under åren och tillhör idag eliten inom området, men den ligger där ensam långt nere under staden och sköter sitt arbete oavbrutet med hjälp av fyra gigantiska pumpar som klarar av upp till 1600 liter i sekunden, per pump. Rent, snyggt och ett magiskt ställe, en plats som få känner till och som känns väldigt öde.