Försvarets flygplanslador

Ute på Uppsalaslätterna vilar minnet kvar av ett av försvarets beredskapsflygfält från åren när Sverige ställdes inför dilemmat att vår beredskap inte var så god som Per-Albin Hansson ville göra skenet av. Då plötsligt Europa stod i lågor så var bristen på krigsflygfällt så pass stor att man raskt beslöt sig för att så snabbt som möjligt bygga upp temporära flygfällt för att uppfylla behovet. Försvaret både tvångsinlöste och köpte en hel massa olika intressanta platser där man på kort tid byggde upp dessa gräsbeklädda flygbaser och allt som hörde därtill. Samtidigt så påbörjades upprustningen av befintliga flygflottiljer med bättre landningsbanor och anläggningar och allt eftersom dessa blev klara så fick de temporära flygfälten istället börja fungera som skydd till det fasta flygfälten och som alternativa flygfällt. Efter krigsslutet 1945 så hade de flesta temporära flygfält tjänat ut sitt syfte och många försvann, men några levde kvar en bit in på 50-talet och andra Beredskapsflygfält fick andra uppgifter. Än idag så finns det spår av dessa beredskapsflygfält och ett av dessa är Sommaränge Beredskapsflygfält där det än idag finns ett tiotal bevarade Flygplanslador som blivit kvar som Beredskapsförråd i annat syfte, men som på senare tid sålts ut till nya aktörer. Det som gör ladorna unika är att de på håll ser ut som vanliga bondgårdslador, med fönster och dörrar och målade i klassisk Falurött. Skedet bedrar dock, för på håll är det vanliga lador men kommer man nära så ser man att fönster och dörrar i själva verket är påmålade och utan funktion och att hela den långa sidan har formen av ett flygplans profil och går att fälla ner för att fungera som en ramp ut på gräsfältet. Det här var på propellerplanens tid och innan vi tog klivet in i Jetåldern, men minnet lever kvar med dessa Flygplanslador.